Imorse hade vi morgonpigga pojkar ombird på båten så det blev en betydligt tidigare frukost än vanligt med trevligt sällskap. Det var en tryckande värme redan från start så efter ett besök hos den lokala ICA-handlaren gav vi oss svettiga iväg. Roland som älskar att bada hade redan hunnit ta några dopp. Jag får skryta med att även jag som är den största badkrukan har badat, men långt ifrån lika mycket som min älskade make.

Efter att ha tagit oss uppför 11 slussar hamnade vi idag i Töreboda, vilket känns lite extra roligt för mig då min fina farmor var född och uppvuxen här.  Min älskade farmor gjorde mina barndomssomrar helt underbara och har gett mig många fina minnen. Jag kan fortfarande höra hennes röst och känna doften av hennes krusbärskräm.

Vi gjorde som sagt många slussar på en kort sträcka idag och det känns i både rygg och ben. Det som kan vara lite knixigt är att hoppa iland på de korta hoppilandbryggorna före slussarna, men vi har fått in en bra teknik för det också. Än så länge tycker vi att det är riktigt roligt att slussa och vi berömmer oss själva efter varje sluss. Vi fick t om beröm av en slussvakt som sa att det märktes att vi har slussat förr..., och ja, några slussar har vi ju hunnit med. Men vi förstår att dom nog får vara med om både det ena och det andra. Vi har själva också sett några exempel på vad vi förstår har bidragit till att kanalen kallas skillsmässodiket. En av slussvaktarna berättade för oss att en tjej hade ramlat i vid slussning dagen innan. Hon hade hoppat ur och skulle göra fast båten iklädd yogakläder, högklackat och snubblat. Som tur var var det när vattennivån var hög så det gick bra. Men man ska aldrig sluta förvånas, hoppas att hon lärde sig något och införskaffar bättre skor.

Halvvägs idag tog vi en liten paus vid ett mysigt litet cafe och en fin gammal hantverksbod.

Framme i Töreboda möttes vi av en mörk himmel och det stod inte på innan ett riktigt åskväder bröt loss. En kort promenad och en mjukglass hann vi iallafall med innan. I skrivande stund är himlen fortfarande mörk men regnet har upphört och luften känns lite friskare.

Imorgon ska vi möta upp Hektor, Helene och Erik som kommer med sin båt från andra hållet, så nu säger vi godnatt och på återseende.

Monica ♥ Roland

...ja, det gjorde vi. Den kyssen hade vi längtat efter ända sen den natten vi lovade varandra evig trohet. Nu blev den av, om än en rumpkyss i Vassbacken. 

Andrea och Hulda i Vassbacken ♡♡♡.

Vi lämnade Töreboda i skaplig tid och hade en kort sträcka med endast några broar till Vassbacken där familjen Grynna/Stötbotten och Hulda väntade. Familjens namnbyte var inte helt klat än då det finns många fler grynnor på sjökortet att välja på, men än så länge var det Grynna/Stötbotten som gäller. Jan och Helen Stötbotten, ja varför inte... ;)

Längs kanalen hade jag snoppat fyra liter underbart goda jordgubbar som vi sen på Huldas soldäck firade kyssen med.

Tanken var att vi efter en snabbkyss skulle glida vidare åt varsitt håll, men vi hade så trevligt så vi valde att stanna kvar en natt i Vassbackens mysiga gästhamn. Det är något speciellt med de små fina gästhamnarna längs kanalen och vi börjar inse att en vecka på kanalen är lite för lite tid.  Vi fyllde sangriakannan på nytt och skramlade ihop till en alldeles superb korvmiddag. Alla var vi överens om att bröllopskorven från Tiveden var den godaste vi någonsin har ätit.  Timmarna går fort när man har trevligt och vi avslutade kvällen framåt småtimmarna med lite gitarrkurs och trubadursång på vår båt. Underbart goa Erik bjöd på några envisa ner och upp-kompade låtar på gitarren.

Tack till familjen Stötbotten för denna mysiga kväll, det måste vi göra om snart. Vad sägs om en ny kyss i Berg?

Kram och Godnatt världen.

Nu har fyra och en halv underbara veckor gått och vi har bara några dagar kvar på vår fantastiska bröllopsresa. Sen kommer vi tillbaka till jobb och vardag igen och får försöka promenera bort några bröllopskilon som konstigt nog smygit sig på. Vi har hunnit uppleva så mycket med alla våra sinnen, vi har besökt många fina platser, hört nya dialekter i varenda hamn, sett så mycket vackert längs vägen, träffat så många goa människor och ätit så mycket god mat. Hela resan har varit fylld av kärlek, spänning och en fröjd för både ögon, öron och mun. Det enda som vi kan klaga på är att tiden har gått alldeles för fort, fem veckor räcker inte när man har så roligt. 

Efter att ha vinkat av Hulda med besättning gled vi också vidare. I Karlsborg hade vi nämligen bestämt träff med Rolands chef och där skulle vi också få utökad besättning ombord. Rolands yngsta dotter Tuva och hennes kompis Wilma ville också följa med några dagar. 

Under denna etapp fick vi för första gången slussa nedåt, vilket vi i och försig gjort just där en gång tidigare med Vegan, vår förra båt. Nytt var det i alla fall med Andrea och Forsviks fina sluss gick hur bra som helst. Vi fick också njuta av den smalaste delen av kanalen, där man nästan kan plocka blåbär från båten. Ett möte där är inte att tänka på.

Väl framme i Karlsborg lyckades vi få första parkett igen, vi kunde ligga långsides precis utanför Idas brygga. Jag som kände mig lite tung i huvudet förmodligen av vätske och kaffebrist satte på en kanna kaffe medans Roland spolade av båten. Efter en liten stund ringde telefonen och våra gäster var på intåg. Dom hade sett oss men förstod inte att det var vi då vi fått en mörkare hudton och visst inte såg särskilt svenska ut :). När vi tillsammans med Björn, Emma och deras två barn svalkade oss med lite läskande av olika slag anlände också Tuva och Wilma. Det var ett kärt återseende då vi inte sett våra barn på flera veckor. Dom har fullt upp med annat och det är bara våra yngstingar som haft möjlighet att följa med några dagar. Vi hade bestämt att vi skulle äta middag tillsammans på Idas brygga så vi skyndade över dom fem metrarna vi hade innan det skulle bli fullsatt. Där njöt vi av fantastisk god mat till tonerna av två skönsjungande ungdomar. Tjejen som sjöng mest var så duktig att vi rös, vilken rös och vilken reportuar..!!!!

Efter middagen intog vi kaffe och avec på båten och det blev en trevlig kväll med mycket prat och skratt. Barnen fann också varandra och hade roligt tillsammans. 

Roland som varit ifrån sitt jobb flera veckor och nu träffade chefen hade massor att prata om så när tröttheten tog över för oss andra satt dom kvar och njöt av några kalla öl i den varma sommarnatten. Det hade nog ljusnat och börjat bli morgon när han kröp ner under täcket.

Så var även den 31:e underbara dagen av vår bröllopsresa slut.

Tack, Björn med familj för en trevlig kväll.

Godnatt eller Godmorgon kanske vi får säga..

Familjen Lehtonen.

Efter några timmars sömn hade jag en trött och inte alltför kaxig man, det kostar att ligga på topp.. Tjejerna var också lite trötta så framåt lunch efter att ha inhandlat lite badkul och fyllt upp kylskåpet passade vi in broöppningen i Karlsborg och gled ut på Vättern. Vi hade fin vind från väst och kunde till vår glädje segla lite igen. Tjejerna tyckte att det var roligt och var med och styrde lite. Dom hade som riktmärke att jag skulle slippa sitta i skuggan, vilket jag tackade för. Mitt ute på vättern i det klaraste vattnet fick dom användning för badleksakerna som vi köpt och dom skrattade så att dom nästan kiknade.

Efter en eftermiddag ute på Vättern lade vi efter konstens alla regler till i Hjos gästhamn. En liten mysig men ack så trång hamn. Vi såg sen att vi nog hade den största segelbåten där, vilket hamnen nog inte var byggd för. Ikväll skar vi ihop en egen god kycklingsallad som vi sedan njöt av i kvällssolen. Tjejerna fortsatte att bada och vi tog en promenad och tittade på alla fina hus och växter i stadsparken och avslutade kvällen med glass och kaffe på ett litet cafe. Min käre man var som kroknade mer och mer vad dagen led kröp tidigt ned under täcket, tyckte lite synd om sig själv och sa att det kan vara jobbigt med bröllopsresa också..  Sen tog det inte lång tid innan han snarkade, min egen lilla tappra viking.

Nu ska jag pussa lite på honom och sova jag med till vågornas skvalp.

Natti natt..